Ljuva morgondag

Atom Egoyans kanske finaste verk är en lika gripande som nyanserad historia om sorg, skuld och mänskliga relationer.

En tragisk bussolycka där flera barn omkommer sliter sönder ett litet kanadensiskt samhälle. Advokaten Mitchell Stephens tar tillfället i akt och söker upp de drabbade familjerna för att få dem att stämma bussbolaget. Till en början är de flesta föräldrar motvilliga, men en efter en ger de efter för Mitchells argument trots att de vet att det varken kommer att ge dem barnen tillbaka eller lindra deras sorg. Nu är det upp till de överlevande barnen att säga rätt sak i vittnesbåset …

Atom Egoyan (f. 1960) tillhör frontfigurerna inom kanadensisk independent-film och debuterade 1984 med Next of Kin. Uppföljaren Family Viewing öppnade ögonen hos filmkritikerna. Och förebådade det internationella genombrottet som kom några år senare med Exotica och mästerverket Ljuva morgondag.

TriArt tycker: Atom Egoyan sätter sin personliga stämpel på Russell Banks roman och levererar en lika elegant som vässad historia om sorg och vårt behov av en syndabock. En film som stannar kvar långt efter att eftertexterna rullat klart.

"En av de finaste filmerna jag köpte in till Sverige för Triangelfilm på 90-talet var ”Ljuva Morgondag”, baserad på den litterära förlagan av Russel Banks, ”The Sweet hereafter”, och regisserad av en av Nordamerikas främsta moderna filmskapare, Atom Egoyan.  Förutom att det är ett gripande, vackert och välspelat drama så kan man se filmen på rekommendation (förutom mig) av två filmiska giganter.  Ingmar Bergman som i år skulle fyllt 100 år, tyckte det var en av 90-talets bästa filmer, så bra så att han såg den tre (!) gånger på sin egen biograf på Fårö. Samma hållning hade Jan Aghed, den kanske främsta filmkritikern vi haft i Sverige, och som gick bort för några veckor sedan. Han var dessutom mannen bakom den svenska titeln. När jag själv hade kört fast i vad den skulle heta på svenska (detta var vid en tid då man ALLTID gav filmer svenska titlar) så bad jag Jan om hjälp.
   Men främsta skälet till att välja detta visuella drama är självklart filmen i sig; En skolbuss kör av vägen, ner i en isbelagd sjö, och många av skolbarnen dör.  En rättsprocess påbörjas, vems fel var det? Ett skuldkrig mellan de döda barnens föräldrar blir en metod för att hitta styrka att gå vidare.  Kollektiva förklaringar ställs mot individuella syndabockar, och allt utspelas i en miljö som är helt förlamad av en traumatiserad befolkning.  Mitt i detta hittar man ändå en väg ut, och förlamning byts ut mot styrka, mot alla odds.  Landskapet, individerna, själva händelsen, allting är skildrat med en emotionell fingertoppskänsla och lyhördhet som bara en stor regissör kan göra.  
   Jag instämmer med Bergman och Aghed, Atom Egoyans ”Ljuva morgondag” är ett Mästerverk, ett episkt verk som får alla sinnen i gungning, en film som jag kan rekommendera alla dagar på året." - Mattias Nohrborg
Ljuva morgondag

Titel Ljuva morgondag

Originaltitel The Sweet Hereafter

År 1997

Längd 86 min

Länder Kanada

Språk Engelska

Regissör Atom Egoyan

Skådespelare Ian Holm, Sarah Polley, Bruce Greenwood

Relaterade: