2015-03-31

Todd Field - Tillbaka till debuten

2001 regidebuterade Todd Field med In the Bedroom, en finkänslig tolkning av Andre Dubus novell med samma namn. Vi hade turen att få träffa Todd samma år, när han fortfarande bara var skådespelare av typen som man känner igen men varken kommer ihåg var man har sett eller vad han heter …

Novellen är bara 18 sidor lång, men lyckas trots det klämma in en förvånansvärt komplex historia. Det handlar om Frank som precis har inlett ett förhållande med den något äldre Natalie. När hennes förre detta man dyker upp resulterar det i en tragedi som pressar fram lika oväntade som obehagliga sidor hos de inblandande. Inte minst hos Franks föräldrar. För Todd Field var det en historia som vägrade att släppa taget och han tvekade aldrig om vad som skulle bli hans debutfilm.

- Jag läste novellen när jag gick på filmskolan och kunde inte släppa den. Flera år senare erbjöds jag en roll i Eyes Wide Shut. Förutom att det var oerhört inspirerande och lärorikt att arbeta med Stanley Kubrick, så fick jag en väldig massa tid över. Det passade mig fint att inspelningen tog så lång tid. Jag fick ju titta på. Men det var under den här tiden som någon frågade om vilken film jag skulle göra om jag någon gång skulle göra en egen. Det första jag tänkte på på var In the Bedroom och bestämde mig för att läsa om boken. Jag fick en chock, jag var helt säker på att det var en roman jag hade läst eftersom den innehåller så mycket och så visar det sig att det är en novell på bara 18 sidor …

När Todd Field började arbeta på manus, så såg han till att få träffa Andre Dubus och de två blev snabbt vänner. När filmen var klar släpptes även en novellsamling av författaren. Todd Field skrev förordet, men tycker lite överraskande att det inte är den bästa vägen till att upptäcka Andre Dubus författarskap.

- Det är väl en ok början, men jag skulle hellre lägga pengarna på Selected Stories, säger han med ett snett leende. Har man läst den är man fast.

In the Bedroom premiärvisades på Sundancefestivalen och hyllades av kritikerna. Men sedan tog det nästan ett år innan filmen visades igen. Enligt ryktet berodde förseningen på att Todd Field inte kom överens med högsta hönset på Miramax – Harvey Weinstein – om filmens längd. Regissören själv säger att det är en överdrift.

- Nej, jag tycker det är bra att vi väntade. Då hann snacket börja gå. Först ville Miramax släppa den på ”kanske” fyrtio dukar i USA och då hade den gått ner efter tre veckor. Nu har den gått i över fem månader och visats på över 1500 dukar. Jag tror inte det hade hänt om vi hade släppt den tidigare. Det var aldrig något bråk även om jag fick insistera på en del saker. Men jag har varit med för länge för att inte våga insistera och Harvey tycker för övrigt att alla filmer är för långa innan de släpps.

När In The Bedroom slutligen släpptes i USA, strax efter den elfte september, var den kusligt aktuell eftersom landet var fyllt av chockade amerikaner som skrek efter hämnd för att dämpa sorgen efter det oväntade terrorattentatet mot World Trade Center.


- De flesta filmer handskas med hämnd som något som lämnar dig med en viss tillfredsställelse mot slutet. Du känner att du har rätt till det. Men det gör inte min film. Den är anti-tillfredsställelse. Snarare handlar det om självförstörelse. Fast egentligen fokuserar In the Bedroom på det här äktenskapet och dess identitet. Den scen som jag tycker är mest skrämmande är grälet mellan föräldrarna. De har aldrig kommit i närheten av säga sådana saker till varandra och när det väl är sagt finns det ingen återvändo.

Var Sissy Spacek den du först tänkte dig i rollen som Ruth?

- Definitivt. Det var svårare med vem som skulle spela Matt. Jag ville ha en ganska okänd skådespelare för dynamikens skull. Tanken var att Sissy omedvetet skulle vara den med makten i förhållandet. Men nästan alla skådespelare över femtio är kända, om inte annat för att de har hållt på länge. Så jag var ganska desperat när jag ringde en vän i England och frågade vem han såg som Matt. När han svarade Tom Wilkinson visste jag att han hade rätt och Tom fick manuset dagen därpå.

Resultatet är en känsligt nyanserad skildring av sorg, hämndlystnad och mänsklig kommunikation. Teman som han återvände till med bibehållen skärpa i underskattade Little Children.